Kristianstadsbladet 19/10 2004

Det går inte att fly undan

Konst

Anita Christoffersson:
Sölvesborgs konsthall, till 31/10

Tankar blir till ord. Ord blir till tankar. Enstaka ord, ryckta ur sitt sammanhang bildar tillsammans nya händelser och omständigheter. Reflektioner om livet skapar en känsla av lust och olust, glädje och sorg.

Anita Christofferssons objekt och installationer gör en illa berörd. Hennes konst ger ett bestående intryck genom frågeställningar och ett grävande i gamla sår. Med sina verk blottar hon delar ur ett liv, skrämmande sanningar ur ett subjektivt perspektiv. I Förhoppningar bygger hon upp, likt en minnesbild, kvinnlig närvaro. En samling ting, nötta av tid och bruk, är uppsatta på en vägg. Prydligt vikta nylonstrumpor, örngott med initialer och krusade band, en röd liten sliten handväska vittnar om en svunnen tid. Kanske var kvinnans existens betydelsefull i ett visst skede, eller vakar hon själsligt med ett subtilt stöd.

Några mattor med en barnstol och några askar på, men...I-III, är centralt placerade i konsthallen, i livet. Här finns dynamiken. Som ett slag i ansiktet för att vakna upp ur ett egocentriskt rus. Det går inte att fly utan det kräver ett aktivt deltagande.

Mängder av utrivna ord från tidningar har fästs med nålar. Övergrepp, misshandel och svek är ständigt återkommande. "Dirty Secrets", förtryck, skam och äckel, dolda i falskhet. Kränkningar som skapar en emotionell självdestruktivitet. Men mitt i tyranniet finns förhoppningar om en bättre framtid, glädjen i musiken, tron på kärleken, att lyckas. Mina tankar går till leksaksdockan med konvex botten som efter ett slag, ja till och med efter flera, alltid reser sig upp. Men en gång är en gång för mycket för det här är ingen lek.

Lite längre bort står en grön stabil koffert, ...och vi har det med oss. Innehållet är dolt för omvärlden men inuti finns ett sammanhängande förlopp som åstadkommit en existens. En dualism mellan gott och ont som har inflytande på varandra. Anita Christofferssons emaljerade cirklar på stålplåtar bekräftar kretsgången i livet. Ringarna bildar en integritet, ett skal som både hjälper och stjälper. Bland Christofferssons installationer finns ingen sensationslystnad. Hon blottar genom ord och förmedlar ett rop på hjälp, om varför ingen såg. Man tvingas snarare att ifrågasätta sig själv, att söka efter svar. Möjligen finner man den bittra sanningen om var man finns eller fanns för andra. Aktiv eller passiv? Våga!

Angelika Engh

Bildtext:
Anita Christofferssons utställning på Sölvesborgs konsthall kräver närmast ett aktiv deltagande, skriver recensent Angelika Engh.